Tips & fakta

Denna sida kommer jag ständigt fylla på med mer information. Lägg den gärna som "bokmärke/favorit"

Och du ... ingen blir gladare än jag om du vill hjälpa mig att länka till min sida.

Vad är äkta guld?
Guld har kemiska beteckningen Au, densiteten 19,3 g/cm³ och smälter vid 1064 °C.

Guld som skall arbetas till smycken måste legeras (blandas) med andra metaller för att få tillräcklig styrka. 100 % rent guld är detsamma som 24 karat (skrivs 24K). Detta rena guld utan inblandning kallas för finguld och förekommer mest i form av tackor av varierande storlek. När rent guld legeras blir guldhalten lägre och vid 58,5 % guld är finhalten 14K. Smycken med lägre finhalt räknas inte som guld och får inte säljas som guldsmycke i Sverige. Dessa får inte heller ha stämplar som gör att de kan förväxlas med guldföremål. Guldprodukter som säljs i Sverige ska vara stämplade enligt lagen om ädelmetallarbeten.

Det man i dagligt tal kallar för äkta guld är en legering bestående av minst 14K (58,5 %, 585 tusendelar) guld. Det ska vara lika mycket guld rakt igenom – inte bara på ytan. Man kan inte se på ett föremål hur mycket guld det innehåller och inte heller känna det på vikten; färg och lyster kan uppnås genom polering och/eller ytbeläggning. 18K är välbekant för de flesta, eftersom det är den helt dominerande finhalten i Sverige. 18K innehåller 75 % (750 tusendelar) guld och 25 % andra metaller. Från första juli 1988 är lägsta finhalt för "äkta guld" 14K, tidigare var det 18K.

Färgen på guld säger inget om äktheten. Det är inte möjligt att avgöra äktheten på färgen. Beroende på vilka metaller eller metallsammansättningar som guldet legerats med förekommer stora färgvariationer. I stort sett alla regnbågens färger; röda, gula, gröna, blåa, purpuraktiga och vita färger förekommer i många nyanser. En annan faktor som komplicerar bedömningen är att även oädla metaller kan blandas till legeringar som i välpolerat tillstånd har exakt samma färg som en guldlegering och är därmed omöjlig att skilja från äkta vara.

Här följer en kort översikt över de mest använda färgtonerna där guld är basen och oftast förekommer i 18 karat (dvs 75 % guld).

Rödguld
Denna färg är både den äldsta och mest välkända. Den röda färgen uppnår man genom att legera guld med koppar. Rött guld har alltid varit populärt. Detta tillverkas i regel med en finhalt av 750 tusendelar (75 % dvs 18K) guld och nedåt med lägre guldhalter. Genom att byta ut en del av kopparn mot silver med bibehållen guldhalt fås en mindre röd nyans som går mot gult till gulgrönt ju mer silver som ersätter kopparn. Här uppe i Norden föredrar vi de lite rödare nyanserna. I Sydeuropa är gulare guldlegeringar vanligt. Den helt dominerande guldlegeringen i Sverige är den s.k. roséfärgen, vilken består av 75 % guld (18K), 8-9 % silver och 16-17 % koppar.

Hamilton
Hamilton kallas en annan färg som blivit vanligare i Sverige de senaste åren. Den är något gulare än roséguldet och innehåller mer silver och mindre koppar. Zink förekommer som legeringsmetall i mindre mängder i gjutna smycken i 18K och är vanligare i 14K föremål.

Gult och grönt guld
Här har man legerat guldet med alltmer silver (och i sällsynta fall kadmium) och därmed mindre mängd koppar. I grönt guld har allt koppar ersatts med silver.

Vitguld
Vitguld är en legering av guld och andra metaller än bara silver och koppar. Det krävs någon annan metall som påverkar legeringens färg så intensivt att guldets gula färg inte framträder, utan legeringen får en rent vit färg, vitguld. En 18K vitguldslegering innehåller exakt lika mycket guld som en 18K rödguldslegering dvs 75 % rent guld.

De bästa metallerna som legeringsmetaller i vitguld har visat sig vara nickel och palladium.

De senaste årens alltmer påträngande nickelallergiproblematik har tvingat fram nickelfria vitguldsalternativ. Här har den svenska branschen legat i frontlinjen och löst problemen. Praktiskt taget allt svensktillverkat vitguld som säljs i dag är nickelfritt. Dessa legeringar används till alla typer av smycken. Vitguld har ingenting med platina att göra mer än att de liknar varandra i färg. Platina är ett grundämne precis som guld, silver, koppar osv (se vidare "Vad är äkta platina ?"). Vitguldet togs fram vid sekelskiftet som ersättning för platina, då det började bli ont om platina och priset följaktligen steg avsevärt.

Blått guld
Detta är en legering av guld och stål, för det mesta i förhållandet 75 % guld och 25 % stål, som ger en blåaktig nyans. Denna legering var mycket omtyckt under 1800-talet, men är inte vanligt förekommande idag.

Purpurfärgat guld
Detta är en legering av guld och aluminium, för det mesta i förhållandet 75 % guld och 25 % aluminium. Färgen är inte direkt purpur, utan liknar snarare brons med ett plommonblått skimmer. Användningen av denna legering har aldrig varit så utbredd på grund av att bearbetningen är mycket svår.

Sammanfattning

• Guldets, d v s guldlegeringarnas olika färgnyanser uppnås genom att man tillsätter olika metaller i varierande mängder till guldet.
• Färgskalan hos guldlegeringarna är så rikt varierad att det är omöjligt att avgöra guldförekomst eller guldhalt grundat på utseendet. För detta krävs analys och informativa stämplar.
• Legeringen måste motsvara minst den i lagen fastställda lägsta finhalten (14K) för att få benämnas guld.

Tillbaka till toppen

Varför guld?
Guld har i flera tusen år varit en högt åtrådd och mytomspunnen metall. Bland de cirka 50 grundämnena som räknas till metallerna kan man med fog påstå att guld fortfarande besitter tronen. Det är troligtvis den första metall som kom att bearbetas av människan, vilket naturligtvis har sin förklaring i att guld är en av de få metaller som står att finna i metallisk form i naturen. Till detta kommer att guld är synnerligen tacksamt att bearbeta och mycket tidigt formades kroppssmycken och utsmyckningar i mer eller mindre rent guld. Den stora smidbarheten tillsammans med stor värmebeständighet fick människorna att kalla guldet för "solens svett". Vidare gjorde guldets stora korrosionbeständighet och motståndskraft mot kemikaliers angrepp att den snart fick bilda symbol för oförstörbarhet och evigt liv. Det var också dessa egenskaper som drev alkemisterna i sin strävan att tillverka guld.

Tillbaka till toppen

Guld i historien
(Saxat ur artikel av Urban Lundberg, Falköping)

Den första metallen som människan lärde känna och använda sig av var guld. Fastän guldet egentligen var en onyttig metall rent praktiskt i vardagslivet, men ädel var och är den ju förstås. Överallt där geologer grävt fram lämningar efter gångna tiders kulturer, har man funnit vackra arbeten i guld. Under forntiden erhölls guld ur sanden i floderna. En inskription i ett egyptiskt tempel ger vid handen att Farao Thutmosis III på 1400-talet före Kr. efter en lysande seger i Asien fick "skadestånd" utbetalt i guld.

Guldklimp på 53 kg
Guldet gällde alltså redan i forntiden som valuta och betalningsmedel. Snart nog blev det ett attribut till makten och storheten. Man stötte ofta på guld i massiva klumpar ända upp till 15 kg. I juli 1851 påträffades vid Wellington en enda stor guldklimp som vägde 53 kg, det största friliggande fyndet i ett stycke som gjorts någonsin.

Kung Salomos rikedom Egyptierna trängde uppför Nilen när de letade efter slavar, elfenben och guld. På 900-talet före Kr. spelade guldet en central roll i handelsförbindelserna mellan den feniciska staden/staten Tyros och Juda rike. Dessa förbindelser gav upphov till gåtan om Kung Salomos rikedomar. Kung Salomon hämtade (enligt bibelns berättelser) sitt guld från guldlandet Ofir i Afrika. En av hans expeditioner kom tillbaka med 420 talent guld (1 talent = 44 kg).

Från Romarrike till medeltid. Romarna utvecklade guldutvinningen västerut. Där hämtade man guld inte bara ur flodernas slam, utan också ur riktiga underjordiska schakt. Under medeltiden utvecklades guldletandet och både i Frankrike och Tyskland vaskade man guld som till största delen så småningom hamnade i småkungliga kassavalv och kloster.

Columbus trodde på värme
Columbus hade två mål i sikte när han begav sig på sin resa till "Indien", han sökte papper och guld. Han trodde att guldet trivdes bäst i hett klimat. En tro han baserade på guldmyter från Afrika. Att han landade i Västindien tycks vara en lyckoträff i varje fall ur hans eget guldperspektiv. På Haiti fick han se infödingarnas guldsmycken. Spanjorerna tvang dem fortsätta vaska guld ur floderna. Columbus startade årtusendets största guldplundring. På 1500-talet strömmade det till guld också från Guinea och Afrika. Det tillföll i huvudsak portugiserna. Under två sekel var guldet drivmotorn i den begynnande europeiska industrin som i sin tur genererade guld som betalning för sina varor.

Den riktiga guldfebern
I slutet av 1847 fann den amerikanske virkeshandlaren J. Marshall en handfull glittrande korn på sandbotten i floden invid sitt nybyggda sågverk (norr om Sacramento). Detta var början till Amerikas väldiga "guldrush". Under det första årtiondet gav de kaliforniska inmutningarna guld för 550 miljoner dollar enligt dåtida värde.

Tillbaka till toppen

Karat = guld i 24-delar
Karat i ädelmetall står för halten guld i en guldlegering och kan lätt översättas till viktprocent. I det Östromerska riket tillverkades guldmyntet "Solidus" från 300-talet till 1100-talet. Detta blev det dominerande handelsmyntet i hela medelhavsområdet. 24K är 100 %, det vill säga rent olegerat guld. Karat i ädelmetall är alltså inte detsamma som carat i ädelstenar, vilket istället endast anger en ädelstens vikt.

Skilj alltså på:
Karat = halten guld.
Carat = vikt på ädelstenar (1 Carat = 0,2 gram).

I Sverige använder de flesta tillverkare av smycken fortfarande karatbeteckningen för att ange guldhalten. Men i många andra länder anger man istället halten guld i tusendelar, så i de svenska guldsmedsbutikerna förekommer båda varianterna. När 14K resp 18K uttrycks i tusendelar anges alltid 585 resp 750 och inte det exakta värdet.

Tillbaka till toppen

Vad är äkta silver?
Silver har kemiska beteckningen Ag, densiteten 10,5 g/cm³ och smälter vid 962 °C.

Äkta silver har en finhalt av lägst 830 tusendelar dvs 83% silver. Det är en legering (metallblandning) av två eller flera metaller, d v s grundämnen. Resterande 17 % är vanligtvis koppar. Ibland kan silvret vara helt eller delvis legerat med kadmium. 830 silver kallas verksilver och är den vanligaste finhalten i matsilver. Den vanligaste smyckeslegeringen är 925 tusendelar (92,5 %) silver och resten är koppar. 925 silver kallas även Sterling eller Sterlingsilver. Sterlingsilver är vitare och mjukare att bearbeta än verksilver. Därför lämpar sig 925 silver att smida i medan 830 lämpar sig för bestick.

Inom några år kan vi få se 800 tusendelar silver i bestick och smycken. Denna halt är vanlig på kontinenten. Silver används till smycken, matsilver och prydnadsföremål, men mer än 60 % av det tillgängliga silvret förbrukas inom elektronik- och fotoindustrin. Mycket tidiga civilisationer förknippade som bekant guldets gula färg med solen och för egyptierna var guld symbolen för deras solgud Ra. På samma sätt förknippades silver med månen för dess mer silvervita sken. Det ursprungliga namnet för silver var "Luna", vilket betyder måne. Sedermera byttes namnet på silver till "argentum", vilket betyder vit och glänsande. Silver förekommer gediget i naturen, men vanligtvis är det bundet i kemiska föreningar. I de fall det förekommer gediget är det ofta tillsammans med guld.

Tillbaka till toppen

Vad är äkta platina?
Platina har kemiska beteckningen Pt, densiteten 21,5 g/cm³ och smälter vid 1772 °C.

Ordet platina kan betonas antingen plati´na eller pla´tina, bägge varianterna är lika rätt. Äkta platina har en finhalt av lägst 950 tusendelar dvs 95 % platina. Resterande 5 % är vanligtvis koppar, men kan också vara kobolt, wolfram eller palladium. Inom några år kommer vi sannolikt att få se platinasmycken även i 850 och 900 tusendelar platina. Dessa finhalter tillsammans med 950 är alla vanliga i Japan, som är det land där platinasmycken är vanligast förekommande. I Sverige tillhör platinasmycken sällsyntheterna, oftast är det exklusiva smycken som man väljer att tillverka i denna metall.<

Platina är en separat metall, inte att förväxla med vitguld (guld som blandats med palladium eller nickel för att bli vitt, se "Vad är äkta guld").

Platina har inte varit känt lika länge som guld och silver. Även om platina användes av indianerna i Sydamerika före Columbus för att göra mindre ornament, så var det inte förrän på 1700-talet som platinans rätta egenskaper och värdefullhet blev kända och uppskattade i större utsträckning. Mot slutet av 1800-talet började det bli ont om platina och efterfrågan var större än tillgången med kraftig prisökning som följd. Inom smyckestillverkningen började man då leta efter ersättningsmaterial, som dock skulle vara ädelt, beständigt och med samma utseende som platina. Detta resulterade i att vitguld utvecklades i början av 1900-talet. Idag dominerar vitguldet över platina i smyckesproduktionen.

Tillbaka till toppen

Material som kan förväxlas med ädelmetaller

Guld bara på ytan
Många föremål är belagda med guld. Metallen under guldet kan vara silver eller oädel metall. De är ofta svåra att skilja från ett äkta guldarbete. Om du är vaksam kan du dock avslöja dem ganska enkelt, de saknar nämligen kontroll- och ansvarsstämplar.

Förgyllning
Den tunnaste guldbeläggningen kallas förgyllning. Det är en elektrolytisk utfällning av guld på metallföremål. Guldskiktet är mycket tunt, oftast mindre än 2 tusendels mm*. Kontrollstämplas inte.

Gulddoublé
Samma metod som vid förgyllning men något tjockare beläggning. Guldskiktet är mer än 4 tusendels mm*. Kontrollstämplas inte. Rena falsarier kan t o m ha t.ex. 18K stämpel.

Guldplätering
Detta är den tjockaste av guldbeläggningarna. På mekanisk väg läggs tunn guldplåt över oädel metall. Guldskikt oftast mer än 8 tusendels mm*. Förekommer sällan nuförtiden. Kontrollstämplas inte.

Guld på silver
Samma typ av mekanisk beläggning som plätering fast på föremål av silver. Guldskikt mer än 8 tusendels mm*. Föremålen kontrollstämplas som silver.

* tusendels mm = my ( µ ) = micron.

Tillbaka till toppen

Kråkguld och kattguld

Kråkguld och kattguld - förvillande likt äkta
Det som så många gånger så övertygande ser ut som guld, men som sedan visar sig inte vara det, är en guldglänsande variant av mineralet glimmer, och som då har fått den i folkmun (men även mineralogiskt) använda benämningen "kråkguld". Synonymt till detta används ordet "kattguld". Motsvarande silverglänsande typ av glimmer kallas "kattsilver". Däremot används inte motsvarande benämningen kråksilver.

Redan på 1500-talet
Det äldsta belägget för att uttrycket "kråkguld" använts är från 1613, medan benämningen "kattguld" användes redan på 1500-talet. Kattguld som en mineralogisk term finns bl.a. nämnd hos Carl von Linné.

Även på andra språk
Motsvarande uttryck finner vi både i engelska och tyska språket, där "catgold" respektive "Katzengold" har ungefär samma betydelse som på svenska; alltså i nedsättande bemärkelse något som förefaller äkta och värdefullt men som inte är det.

Den franska fadäsen
Ett uttryck med liknande betydelse finns i det franska språket. Ursprunget till detta härrör sig från 1500-talet då den franske upptäcksresanden Cartier kom till Canada. Väl framme i Canada fann han "ett berg av guld" och tillika "ett berg av diamanter". Han fyllde sina skepp med dessa dyrbarheter och återvände stolt till Frankrike, där det konstaterades att det förmodade guldet var "kattguld" och "diamanterna" var kvarts. Denna fadäs myntade uttrycket "Guld från Canada" som är liktydigt med något värdelöst, med andra ord skräp.

Tillbaka till toppen

Vad betyder stämplarna i ditt smycke?

Titta efter stämplarna
Lär dig hur en äkta vara ska vara stämplad. Inga stämplar behövs för arbeten i guld eller platina som väger mindre än 1 gram. Silver behöver inte stämplas alls. Dessa föremål kan dock stämplas på frivillig basis.

Syna stämplarna
Det räcker inte med att finhalten stämplats in för att halten av guld ska godkännas som äkta. Det måste finnas minst en stämpel till, en namnstämpel och/eller kontrollstämpeln Kattfoten, för att garantera den saken.

Ansvarsstämplar
Ansvarsstämplar är de stämplar som den svenske tillverkaren eller importören låter stämpla i sina arbeten. Förutom ansvarsstämplarna kan andra stämplar förekomma. Det kan vara den svenske tillverkarens designstämpel eller den utländske tillverkarens egna stämplar. Dessa stämplar skiljer sig till utseendet från ansvarsstämplarna.

Det finns många namnstämplar, omkring 6650 olika bokstavskombinationer. Det finns också olika ortsmärken och årsbeteckningar, samt en finhaltsstämpel som anger i tusendelar hur mycket rent guld föremålet innehåller. Alla dessa stämplar kallas tillsammans ansvarsstämplar.

De fyra ansvarsstämplarna är:

Finhaltsstämpel
Namnstämpel
Ortsmärke
Årsbeteckning

Finhaltsstämpel 18K eller 750 samt 925 för silver.
Finhaltsstämpeln anger mängden ädel metall i ett smycke. Finhaltsstämpeln är den stämpel som anger mängden guld, silver eller platina i ett ädelmetallföremål. Finhaltsstämpeln måste finnas på guld- respektive platinaföremål som väger mer än ett gram, tillsammans med Kattfot eller namnstämpel. För silver finns inga krav på finhaltsstämpel eller andra stämplar. Finhalten anges i tusendelar, t.ex. 750, vilket innebär att smycket består av 750 tusendelar = 75 % guld. De resterande 25 % utgörs av andra metaller t.ex. silver och koppar. På guld anges finhalten ofta i karat.

Namnstämpel SLJ
Namnstämpeln utgörs av en bokstavskombination i rektangulär ram som tillverkaren eller importören fått registrerad. Namnstämpeln är den svenska tillverkarens eller importörens egen registrerade bokstavskombination av två eller flera bokstäver bestående av versaler i rektangulär ram. Logotyper eller andra firmamärken kan inte registreras, eftersom namnstämpeln endast kan innehålla bokstäver i rektangulär ram. Inga andra tecken godkänns. En bokstavskombination reserveras normalt i 20 år för innehavaren efter avregistrering och kan alltså inte under den tiden registreras på nytt av en ny innehavare. Cirka 6.700 tillverkar- eller namnstämplar har registrerats från 1913 och fram till idag. Av dessa används för närvarande cirka 2.200.

Ortsmärke B
Ortsmärket anger den svenska tillverkningsorten eller importörens hemvist. Det fastställs av Styrelsen för Ackreditering och Teknisk Kontroll, SWEDAC. Ortsmärket är en ansvarsstämpel som anger tillverkningsort eller importörens hemvist. Saknas märke för en ort kan SWEDAC på begäran fastställa ett sådant. De senast fastställda ortsmärkena har angett kommun. (t.ex. Orust och Vårgårda).

Stadsmärket, som det tidigare kallats, började användas redan på 1490-talet som komplement till tillverkarstämpel på ett fåtal orter, men inte förrän år 1689 i hela landet. Då fick också märket karaktär av kontrollstämpel, som endast stämplades på (av guldsmedsskrået) kontrollerade och godkända arbeten. I samband med att kontrollen år 1754 övertogs av staten och Kattfoten infördes som kontrollstämpel, återfick ortsmärket sin ursprungliga betydelse som ansvarsstämpel.

Från omkring år 1860 har ortsmärket endast bestått av en bokstav som anger stadens begynnelsebokstav, där endast stilsorten och ramen varierar för orter som börjar med samma bokstav. Endast Stockholm har kvar sitt stadsvapen i ortsmärket. Övriga undantag är Göteborg och Kristianstad med ett krönt G resp C, liksom Karlskrona med C i spegelmonogram.

Sedan den senaste lagändringen 1988 har ortsmärket också kunnat användas av importörer av ädelmetallarbeten som ett komplement till deras registrerade namnstämpel. För närvarande finns det 184 fastställda ortsmärken.

Årsbeteckning Z10
Årsbeteckningen anger tillverkningsåret. Årsbeteckningen är en ansvarsstämpel som anger tillverkningsår. Från och med år 1759 har man i Sverige haft en obruten serie årsbokstäver, (numera årsbeteckningar) gemensamt för hela landet, efter att tidigare haft olika årsbokstavsserier för en del städer (t.ex. Stockholm från 1689). 1759 avbröts alla tidigare serier och man började om från början igen med bokstaven A. När hela alfabetet (med undantag av J, W, Å, Ä och Ö) var genomgånget år 1782, lade man till en 2:a bakom bokstäverna och efter ytterligare 24 år en 3:a o s v.

Eftersom namnstämpeln kan byta innehavare genom åren, fungerar årsbeteckningen som ett bra komplement vid identifieringen av tillverkaren av ett visst arbete. Sedan 1988 är årsbeteckningen frivillig och kan även finnas på importerade arbeten.

Lagen om ädelmetallarbeten
Vi har haft en obligatorisk statlig kontroll av guld, silver och platina i Sverige ända sedan 1752. Som konsument har man tidigare aldrig behövt bry sig om att titta i sitt smycke efter stämplar eller fundera över om guldet egentligen är äkta. Det har SP Ädelmetallkontrollen automatiskt skött om.

Inte obligatorisk kontroll !!
Från 1988 är inte längre denna kontroll obligatorisk. Statlig kontrollstämpling med Kattfoten finns kvar, men sker frivilligt, på en direkt begäran av tillverkare eller importör. Alternativet är namnstämpling som tillverkaren eller importören själv sköter om.

Du måste själv bedöma.
Du som köper varor i guld, silver och platina måste nu själv bedöma att varorna har de riktiga stämplarna, ansvarsstämplar och/eller kontrollstämpeln Kattfoten. Det är nämligen även tillåtet att tillverka, importera och sälja varor som innehåller för lite rent guld, silver och platina för att varorna ska få kallas för äkta. Den som säljer får tala om att arbetet innehåller mindre mängd guld, silver eller platina, men inte försöka få dig att tro att det är äkta vara. Det är bara föremål av äkta guld, silver och platina som kan få ansvars- och kontrollstämplar.

Stämplingskrav.
Alla arbeten av guld och platina som väger ett gram eller mer skall enligt lag hafinhaltsstämpel som anger minimihalten guld respektive platina i arbetet (exempelvis 14K eller 585 för 58,5 % finguld i legeringen ädelmetall) kontrollstämpel (Kattfot) eller namnstämpel.
Guld och platina under 1 gram och silver behöver inte ha någon stämpel alls. Om namnstämpel används på silver, guld eller platina måste den vara registrerad. (Fastställt ortsmärke och/eller årsbeteckning får men behöver ej användas).

Minst 9K.
I den nya lagen har minimihalten för guld sänkts till 9K (375 tusendelar guld). Arbeten som innehåller mindre guld än så, d v s mindre än 37,5 % guld får inte benämnas GULD. Vanligaste guldhalten är dock fortfarande 18K. Likadant gäller för silver, mindre än 800 tusendelar får inte kallas för silver. För platina gäller att ett innehåll mindre än 850 tusendelar inte får kallas för platinaarbeten.

Tillbaka till toppen Stämplar på bestick

Silverbestick är, som ordet anger, tillverkat av silver (i Sverige lägst 830 tusendelar, d.v.s. 83 %). Eftersom bestick är bruksföremål är det viktigt att de är ändamålsenligt utformade. Gaffel och sked fungerar utmärkt utförda helt i silver. Ett knivblad däremot, som är avsett att skära med, får inte de optimala bruksegenskaperna om det är tillverkat i silver. För att uppnå detta tillverkar man knivbladet i ett stål, som härdas för att uppnå större hårdhet i materialet. Då får man ett blad som behåller sin skärpa. Ett silverblad kan aldrig erhålla samma skärpa; silvereggen skulle snabbt förslöas vid förslitning mot diverse matkomponenter och mot porslinet eller keramiken i tallriken.

Knivbladet av stål skall sedan monteras ihop med silverskaftet. För att få knivbladet att fästa vid silverskaftet låter man bladets förlängning fixeras i silverskaftet med hjälp av fyllnadsmassa, som också hindrar att vatten kommer in i skaftet. De knivar som säljs på marknaden idag går alldeles utmärkt att diska i maskin.

Blad och skaft skiljer sig.
Knivbladen skiljer sig i färg från silverskaften. Tidigare har det krävts att knivbladet märks med MET, METAL eller liknande. De skärande knivblad som finns på marknaden idag, är av stål, vanligtvis ett kromstål med c:a 14 % krom eller 18/8 stål med 18 % krom och 8 % nickel. Inom det europeiska standardiseringsarbetet har man beslutat i en preliminärstandard att inte kräva stämpel på knivbladet. I Sverige följer vi denna bestämmelse. Dock är det viktigt att knivbladet inte ytbehandlas för att likna silverdelen i kniven.

Knivbladen kan stämplas.
Knivblad och andra skärande detaljer t.ex. funktionsdelen på en osthyvel kan nu således vara stämplade MET, METAL, ROSTFRITT, STAINLESS, 18/8, ST.STEEL, INOX, RUSTFREI, ha ett firmanamn eller symbol - eller ingen märkning alls. Det föreligger alltså inget krav på att stämpla knivbladet. Gemensamt för de skärande bladen är att de är tillverkade i ett material som är lämpligt för denna funktionsdel, nämligen stål, vanligtvis kromstål.

Två villkor:
Även andra delar får vara av oädel metall och då gäller de generella reglerna för kombination av ädel och oädel metall. Två villkor skall vara uppfyllda:

• Den oädla delen skall skilja sig i färg från ädelmetalldelen och dess utsträckning skall klart framgå.
• Den oädla delen skall stämplas MET, METAL, stainless eller dylikt.

Tillbaka till toppen Pärlor, äkta eller oäkta?

Tillbaka till toppen

Så sköter du dina pärlor

Torka av dem då och då efter användning med en fuktig linnetrasa, näsduk e.d., speciellt om du använder spray, parfym, hudkräm, starka mediciner. Förvara inte pärlorna tillsammans med nycklar, mynt eller annat hårt material i t.ex. handväskan! Förvara pärlorna i linneduk, smyckeskrin eller annat mjukt material, dock inte i bomull! Bomullen torkar nämligen ut det vatten som finns i pärlan. Trä om din pärlcollier en gång om året. Då rengörs pärlorna och damm i borrhålen försvinner. Följer du dessa råd behåller din pärlcollier sin skönhet.

Tillbaka till toppen

Guld - så får du det blankt och fint

Guld missfärgas normalt inte, men det kan behöva rengöras ändå. Särskilt i rörliga delar, fördjupningar och fattningar samlas smuts, tvål och kosmetikarester. Guldsmyckena rengörs enkelt med mjuk tandborste och diskmedel. Smyckena sköljs och torkas med en mjuk trasa. Fattningar som inte är öppna från undersidan samlar också smuts, men denna är mer eller mindre omöjlig att få bort, något att tänka på när man köper smycket. Någon gång varje år bör smyckena lämnas in till guldsmeden för översyn och rengöring i ultraljudbad.

Tillbaka till toppen
Skötselråd för silver

Det är ett välkänt faktum att silver gärna missfärgas och det gör det för att svavel finns närvarande. Silver och svavel hör inte ihop, men det är inte alltid så lätt att hålla dem åtskilda. Svavel förekommer i många sammanhang; i luften, på huden, i maträtter, på målade ytor, i tyger, plaster, cigarettrök, fossila bränslen, gummisnoddar osv. I dagligt tal säger man att silvret oxiderar, men det är inte en oxidation som sker utan en sulfidering, dvs en process där svavel förenar sig och bildar en kemisk förening med silver. Har silvret väl kommit i kontakt med svavel uppstår sålunda den svarta kemiska föreningen silversulfid AgS som en tunn film på silverytan.

Missfärgningen (varför blir mitt silver svart?)
Missfärgningen, som ligger som en tunn hinna eller film på silverytan, men som också kan gå ner i porer och sprickor i materialet, består alltså huvudsakligen av silversulfid. Denna bildas redan i närvaro av låga koncentrationer av svavelväte i luften; 1 ppm räcker. Silverjoner vandrar genom sulfiden upp till ytan, där de kan komma i kontakt med svavel och bygga på filmen. Till att börja med ser den nya tunna filmen gulaktig ut, för att sedan blåna och övergå i svart allt eftersom den växer till med tiden ju mer den utsätts för svavel. En del människor utsöndrar svavel på huden. I vissa fall beror det på att personen medicinerar. Ett färskt exempel är en herre som bar på en silverkedja, efter bara 8 timmars bärande hade den nya silverkedjan blivit helt svart!

Även silversulfat kan bildas i närvaro av svaveldioxid. Mindre mängder av silveroxid förekommer säkert också, eftersom syre absorberas av de flesta metaller. Luftfuktigheten har stor betydelse för hur snabbt silversulfiden tillväxer. Ju högre relativ fuktighet i luften desto fortare bildas sulfiden. Högre temperatur påskyndar också bildandet av den svarta hinnan.

Silver var dag - till vardags
Silver tål att användas, det blir bara finare och finare. Använd bestick i äkta silver till vardags. Nysilverbestick är ömtåligare och bör inte brukas lika flitigt. Det slits ner och när silverbeläggningen är bortnött är det bara den underliggande baslegeringen vitmetallen kvar. Silverskimret är borta.

Äkta silver ska man använda varje dag, säger Hans Ribbhagen på Kurt Ribbhagen AB i Stockholm med mångårig erfarenhet av både gammalt och nytt silver. Det håller för slitage i många generationer! Var inte rädd för repor, de jämnar ut sig och bildar en vacker patinerad yta, som faktiskt är finare än den oanvända silverytan. Längre tillbaka var det vanligt hos välsituerade familjer att man brukade äkta matsilver i vardagslag, medan man för fest hade en större uppsättning nysilverbestick. Restaurangbestick undrar någon då. Där om någonstans utsätts besticken för slitage. Jovisst, här ligger mycket tjocka silverlager som inte gör dessa bestick särskilt billiga. Dock skulle äkta silverbestick på restaurang vara alltför stöldbegärligt.

Bort med svärtan - men försiktigt
Det finns huvudsakligen två vägar att gå för att bli av med svärtan; antingen ett medel som innehåller en kemiskt aktiv substans som löser upp silversulfiden eller en mekaniskt aktiv substans som polerar av ytan och även går ner i ojämnheter och rengör och lyfter upp svärtan. För att få ett effektivt rengöringsmedel låter man ofta båda komponenterna ingå. I många putsmedel ingår också en inhiberingsfaktor, som skyddar den nyputsade ytan och fördröjer uppkomst av ny svärtning.På föremål som rengörs ofta bör man ha i åtanke att eventuellt förekommande slipmedel slipar av lite av silverytan vid varje putsning. Många numera antika föremål med rik ornamentering har genom åren utsatts för omild behandling i ivern att bevara föremålen blanka och fina.

Förr med skursand m m
Under många århundraden har skurning av silvret varit enda behandlingsmetoden. Skursand var det putsmedel som då fanns att få. Sanden bestod då av mycket fina korn, där alla grövre korn var bortsiktade och som slipade bort missfärgningen. Så småningom användes också pulveriserad trippel som alternativ till skursand. Under 1800-talet utvecklades den kemiskt-tekniska industrin och detta medförde att putsmedel för silver togs fram. Aktiva beståndsdelar var trippel, krokus och krita. Dessa substanser förekommer fortfarande i dagens putsmedel.

För inte så många tiotal år sedan användes cyankaliumbad i silversmedsverkstaden för att rengöra silver. Det är mycket effektivt men extremt hälsovådligt och godkänns inte av dagens hälsoskyddsmyndigheter. Silverdip som funnits på marknaden drogs in för ett antal år sedan. Det innehöll ämnet tiourea som anses vara cancerframkallande. Ersättningsdip finns på marknaden med andra aktiva substanser.

Silver som används behöver inte putsas!
Diska silverbesticken i diskmaskin. Ställ knivarna för sig med bladen uppåt.Övriga bestick helt i silver för sig i bestickkorgen. Beroende på vattenkvaliteten kan det visa sig vara olämpligt att diska rostfria bestick i samma diskomgång som silverbesticken. Det viktigaste vad gäller diskningen är att direkt skölja av besticken efter användningen och gärna doppa dem i silverdip efter äggrester. Ägg och lutfisk är ingredienser i matlagningen som innehåller mycket svavel, och som därmed svärtar silvret.

Lämna aldrig besticken över natten inte ens om de satts iblöt. Vissa matrester kan ge fläckar som går på djupet liknande frätskador. Något av det värsta i den vägen är ägg och lax med gravlaxsås. Här är det kopparn i silverlegeringen som angrips och oxideras. I detta sammanhang märks en tydlig kvalitetsskillnad mellan vårt svenska/nordiska 830-silver och det i många andra länder så vanliga 800-silvret. Den lägre silverhalten innehåller mer koppar som reagerar med gravlaxsåsen och ger tydligare frätskador.

Ta fram silvrets fantastiska färg
Att putsa med putsduk och ett bra silverputsmedel är det som ger den mest långsiktiga effekten och den högblanka silvervita ytan, medan vinsyra- eller aluminiummetoden kan vara ett bra alternativ om man ska rengöra mycket silver eller är i sista minuten.

Olika putsmedel
Silverputs i olika former hittar du hos välsorterade guldsmedsbutiker. De kostar inte många tior att se till så att ditt smycke alltid är lika fint som när det var nyköpt. En putsduk trollar på några sekunder fram glansen i ditt smycke eller dina bestick. Silverpasta tar lite längre tid att gnugga in, men det ger ett mer långsiktigt resultat.

Silverdippen fungerar bra för missfärgade gaffelklor och liknande. Att diska i rostfria diskbänkhon med vinsyra och diskmedel eller i plastbalja med aluminiumfolie och tvättsoda är praktiskt när man vill rengöra mycket på en gång, men på sikt gör det silvret lite för vitt och ger inte den där allra finaste glansen, utan det är silverputs som ger det bästa resultatet och den finaste lystern. Därför bör man använda putsmedel någon gång då och då. Gnidandet och det skonsamma slipmedlet gör att man även putsar bort små ojämnheter och fläckar utan att tära för mycket på silvertjockleken.
En kombination bestående av att man putsar upp föremålen med silverputsmedel någon gång och dessemellan använder sig av aluminium- eller vinsyrametoden kan vara en bra mix, som gör att man konstant har fina silvervita föremål beredda att användas. När det gäller rikt ornamenterat silver med fina detaljer, bör man vara lite återhållsam med putsmedel med slipmedel i.

Ketchup och tandkräm
Jo, det går faktiskt att putsa silver med ketchup eller tandkräm. Det kan vara bra att ta till när putsmedlet tagit slut därhemma.

Knivblad
På äldre knivar är ofta knivbladen inte rostfria utan gjorda i kolstål vilket medför att bladen lätt får rostfläckar, ofta efter varje användning. För att rengöra dessa använder man en kork och gnider bladet med grovt salt. Riktigt gammaldags skurpulver, försiktigt använt, går också bra.

Förvaring
Hur silvret förvaras är av stor betydelse. Vissa färger och lim där limämnen ingår kan utsöndra svavelväte, och tyger som är infärgade med svavelhaltiga färgämnen kan också avge svavel och det långt efter det att färgen eller limmet torkat. Ett förvaringssätt som garanterat undviker missfärgning är att linda in silvret i de härför impregnerade dukarna som säljs i branschen. Detta ska sedan förvaras i en lufttät plastpåse. Dessa impregnerade dukar är behandlade med ett ämne, tidigare blysocker men numera ersatt av bla mindre giftiga kopparsalter, som "suger upp" luftens svavelväte och därmed skyddar silvret från angrepp.

Varning !!
Använd aldrig gummisnodd tillsammans med silver! Svärtan efter en gummisnodd går inte att putsa bort, då den fräter ner i materialet och förstör besticket. Saltkar i silver blir mörkt om det kommer i kontakt med fuktigt salt. Låt det inte stå med salt i karet till nästa gång. Om man känner till dessa enkla regler för användning, förvaring och rengöring av silver kommer man att ha mycket större glädje av sitt silver och detta kommer att användas såsom det förtjänar.

Enkla tips att göra rent silver
Vinsyrametoden
1 msk vinsyra, 2 msk tvättmedel. Häll på 1 liter kokhett vatten. Lägg i silverföremålen och låt dem ligga minst 5-10 minuter. Skölj och torka.

Aluminium-metoden
Lägg en ordentlig bit aluminiumfolie i botten på en plasthink eller plastbalja. Lägg ner silversakerna och 2 nävar vanlig tvättsoda. Slå över hett vatten. När vischyvatteneffekten upphört är silvret vitt och blankt igen. Skölj och torka. Metoden bör inte användas på nysilver där undermetallen är framnött.

Tillbaka till toppen
Kvicksilvers inverkan på smycken

Kan guldsmycken vittra sönder?
Varför blir en rödguldslegering plötsligt grå eller vit? Alla de fall som SP´s laboratoriet (som jag tacksamt fått låna denna text av) har haft möjlighet att undersöka, har en gemensam nämnare: KVICKSILVER. Orsaken till att guldsmycken ändrat färg är ofta att bäraren hanterat en trasig kvicksilvertermometer, eller på annat sätt varit i kontakt med kvicksilver.

Legeras med metaller
På grund av sitt flytande tillstånd kan kvicksilver redan vid rumstemperatur legeras med ett stort antal metaller. Produkterna kallas amalgam och kan vara fasta eller flytande, beroende på det relativa förhållandet mellan metallerna.

Sprödhet
I många fall blir metallen mycket spröd och spricker lätt sönder. Orsaken är att flytande kvicksilver diffunderar ner i godset längs korngränserna och spränger sönder dessa.

Kan värmas bort
Eftersom kvicksilver förångas vid relativt låg temperatur vet de flesta guldsmeder att smycket kan restaureras genom försiktig uppvärmning över låga, följt av polering. Eftersom kvicksilverånga är mycket giftig krävs dock ordentliga utsug vid arbetet.

Tillbaka till toppen

Hudreaktioner - inte bara allergi

Huden kan reagera på smycken utan att det för den skull behöver vara fråga om allergi, vare sig mot nickel, som ju är den vanligaste orsaken till allergiskt kontakteksem, eller någon annan metall.

Urticaria
Urticaria eller nässelutslag är en vanligt förekommande hudreaktion. Man räknar med att mer än 20 % av befolkningen får någon form av urticaria åtminstone någon gång i livet. Urticaria kan beskrivas som övergående, väl avgränsade, ödematösa, kliande svullnader i huden. Det typiska är att utslagen utvecklas snabbt, på 10-20 minuter. Varaktigheten varierar från 1/2 timme till maximalt 48 timmar. Urticarian klingar sedan av utan att efterlämna några synliga spår i huden. Ungefär hälften av urticariafallen rubriceras som akuta, dvs pågående under en begränsad period, högst 1-2 månader och ungefär en tredjedel av fallen betecknas som kroniska och pågår i mer än två månader.

Ungefär 15 % av urticariapatienterna har olika former av fysikalisk urticaria, som utlöses av t.ex. kyla, värme, mekanisk påverkan eller solbestrålning. De fysikaliska urticariaformerna brukar vara under kortare tid och försvinna inom 30-60 minuter.

Dermografism
Dermografism är en typ av fysikalisk urticaria som uppstår vid mekaniskt stimulering av huden. Alla människor kan få detta om den mekaniska påverkan är tillräckligt kraftig, ex om man skulle utsättas för ett piskrapp. För de människor som är mer mottagliga för denna typ av urticaria kan det dock räcka med en betydligt mindre stimulering. Ett föremål som dras över huden med måttligt starkt tryck kan vara tillräckligt. SP har fått in rapporter om människor som inte kunnat bära örhängen med clips för att de fått en reaktion liknande den nu beskrivna. Om dessa örhängen varken innehåller nickel eller kobolt och personerna i fråga ej veterligen är nickelallergiska och dessutom kan bära allehanda smycken såväl ädla som oädla kan fysikalisk urticaria vara en förklaring till dessa besvär. En annan form av fysikalisk urticaria utlöses av svett och framkallar ofta svår klåda. Det är inte otänkbart att även denna typ av urticaria kan ha ett finger med i spelet när örhängen sitter "tajt" åt och dessutom täcker stora delar av örat.

Kontakteksem av rengöringsmedel
Icke-allergiskt kontakteksem är vanligt i samband med våtarbete och samtidig kontakt med olika former av lösningsmedel. Diskar man eller våtstädar ofta med starka medel utan att ta av sig smyckena kan dessutom rengöringsmedel fastna i porer och håligheter som efter arbetet är färdigt kan yppa sig som eksem. Ett gott råd är därför att alltid ta av sig smycken när man skall tvätta och diska och även när man skall duscha och bada.

Vi skall också ha i åtanke att den medicinska litteraturen beskriver förekomsten av allergi mot andra av våra vanliga metaller och däribland guld och även koppar, silver, palladium etc. Underlaget för dessa tester har dock ofta varit metallsalter i lösning. Testerna är därför inte relevanta i smyckesammanhang för t.ex. metalliskt guld som är korrosionsbeständigt.

Guld kan svärta
Hudsvärtning orsakad av smycken är ett fenomen som SP återkommande får förfrågningar om. Denna typ av "dermografism" har inget samband med den fysikaliska urticaria som beskrivs ovan utan beror på kemiska och mekaniska fenomen som grovt kan delas upp i följande fyra punkter:

• När exempelvis en kedja bärs runt halsen nöter öglorna på varandra och slipar loss små metallpartiklar som går i kemisk förening med sulfider och klorider i personens hudavsöndring och svett. Framför allt sulfiderna bildar mycket starkt svärtande föreningar. Svettens innehåll och hudens aminosyrasammansättning kan variera både från person till person och i tiden vilket gör att vissa individer är mer utsatta för detta än andra. Vissa kvinnor råkar exempelvis ut för denna reaktion endast när de är gravida.
• Yttre kemiska miljöfaktorer kan också vara orsaken. I varmt havsklimat kan klorid från havet förstärka klorideffekten orsakad av normal hudavsöndring och ge svarta fläckar. Utsläpp från en närbelägen kemisk anläggning, typ gummifabrik, kan också bidra till samma effekt, liksom även användning av kosmetika och rengöringsmedel.
• En ring, ett armband eller en klocka kan ha svärtats före användning av atmosfäriska svavelföroreningar från kol eller brännolja. Svärtningen skavs sedan av mot huden.
• En fjärde möjlighet är svart "dermografism", orsakad av små partiklar av damm eller puder, inklusive kosmetika. Detta fenomen uppkommer särskilt på torra och dammiga ställen. Effekten blir att huden fungerar som ett mänskligt sandpapper och nöter bort mini-partiklar av guldsmycket. Eftersom dessa partiklar är så små ser de på grund av ljusbrytning svart-violetta ut i stället för gyllene.

Använd sunt förnuft
Slutligen är det upp till dig som konsument att verkligen kolla upp det du köper. På apoteket finns det broschyrer om allergier och även ett litet testpaket för att se om ditt smycke innehåller nickel. Har du köpt ditt smycke av en seriös butik, mig eller säljare så kan du vara säker på att det är äkta vara, dvs att smycket håller gränsvärde för vad som får kallas nickelfritt. Köper du däremot billigt på någon marknad, utomlands eller liknande, så bör du kolla upp så att det inte innehåller nickel. Det är främst örhängen som visat sig ställa till med problem. Detta för att dom ständigt är i kontakt med den känsliga hud som blir i ett öronhål.

Tillbaka till toppen

Tack för att jag fått tillåtelse att låna och publicera vissa texter.
Statens provningsanstalt (Jan-Erik Gardehall)